Den konservative författaren Mark Steyn säger att vi västvärlden står på ruinens brant. Låga födslotal och en stor muslimsk invandring till Europa kommer att leda till en demografisk katastrof där den kristna kulturen kommer att vara i minoritet. Intresset är lågt för att stå upp får vår västerlandets värderingar i multikulturalismens namn. Där vi tummar på våra rättigheter för att inte såra några muslimska känslor. Går världen emot en ny era totalitarism? Har västerlandets värderingar och dominans nått sin vägs ände?
Vem vet? Men om detta nu stämmer så tror jag att Gud kommer att gripa in som han alltid gör. I slutet av 30-talet såg det mörkt ut för världen. Men en man restes upp som vägrade att ge efter för mörkets krafter och ledde oss till seger. Han kan göra det igen även om inte vet hur!
tisdag 4 maj 2010
måndag 19 april 2010
Domedagsprofetior
Det sägs att Amerikas ekonomi kommer att kollapsa då de har lånat sig upp över öronen. Dollarn kommer att förlora helt i värde och Amerika kommer att bli mycket fattigare. Är det skrämselproganda? Svårt att veta men lite sunt förnuft säger att man man inte kan leva på lånade pengar någon gång måste man betala tillbaka och att trycka upp mer pengar löser inte problemet.
The inevitable collapse of the dollar
(Musiken kommer från filmen the Bounty)
Dollar Bubble
The inevitable collapse of the dollar
(Musiken kommer från filmen the Bounty)
Dollar Bubble
Varför krigade man?
Min samhällslärare frågade: Vad handlade amerikanska inbördeskriget om? Frågan besvarades av klassen som förväntat: Kriget handlade om att befria de svarta slavarna i sydstaterna. Glöm det, sa läraren, det verkliga syftet är att med våld ville införa industrialisering och marknadsekonomi till det underutvecklade södern. Nåväl, kanske inte riktigt mitt perspektiv, även om det kanske ligger det ett korn av sanning i det. Men frågan om den verkliga orsaken till det stora kriget som drabbade USA hårt under 1860-talet har ändå stannat kvar och jag har funderat mer de senaste dagarna efter att ha sett de utmärkta filmerna ”Gods and Generals” och ”Gettysburg”.
Att kriget skulle handla om att Nordstaterna skulle befria slavarna i syd låter inte som ett troligt skäl för att föra ett krig. Jag tycker mig känna igen tongångarna. Den ädla, upplysta, liberala och sekulära nordsidan går ut och befriar slavarna från de rasistiska, konservativa, religiösa, sydstatarna. Jag känner igen retoriken, alltid detta ädla syfte, ett kollektiv som förtycks och som måste befrias; i detta fall svarta slavar men det kan likaväl vara arbetarklassen, palestinier eller kvinnor. Att avskaffa slaveriet var naturligtvis inte fel, men jag tror inte att det var det som var orsaken till att kriget började. Snarare blev det ett sätt för Nordsidan att rättfärdiga ett fortsatt krig mot sina egna landsmän, precis som sydsidan sökte giltiga skäl till fortsätta strida. Att föra ett krig är kostsamt på alla sätt och man måste hitta motiv för att kunna fortsätta.
Vilka var då orsakerna till kriget? Jag vet förstås ingenting om det här men det här är två tänkbara anledningar.
Patriotism. För sydsidan trohet mot den egna delstaten. För nord trohet mot konstitutionen. I ”Gods and Generals” så ställdes general Lee inför dilemmat att tjäna som general för unionens styrkor mot troheten till sin egen delstat, Virginia. För honom blev det orimligt att hamna i situationen där han var tvungen att leda trupper mot sin egen stat. Han valde därför att tacka nej till den uppgift som han blev erbjuden och kom sen att bli den legendariska ledaren för sydstatsarméerna. Och för många i syd var det säkert ett dilemma att välja mellan troheten mot sin egen stat och trohet mot unionen. Nordsidan vår å sin sida helt trogen konstitutionen och till de ideal som landet grundats på och som en gång förenat staterna, att sydstaterna skulle bryta sig ut var ett hot mot detta och något som var värt att slåss för.
Stora skillnader mellan nord och syd. Det modernare Nord hade många åsikter om förhållanden i syd som fortfarande var ekonomiskt eftersatt med en stor betoning på jordbruk som till stor del var baserat på slaveri och förespråkade en modernisering. Amerikaner är ju kända för att vara starka individualister och det gillas inte att någon ifrågasätta ens livsstil, så många i syd var inte sugna på någon påtryckt förändring utifrån. Ingen skulle tala om för dem hur de skulle leva. Många i syd ville bryta sig ur unionen för att få att slippa Nords pekpinnar. Dessa spänningar blev starkare under 1800-talet och ledde till slut fram till kriget något som säkert inte skulle vara nödvändigt utan skulle säkert ha kunnats lösa politiskt. Men när ett krig påbörjats är det svårt att få slut på det.
Hur skulle det sett ut om det inte blev något krig? Med tiden skulle slaveriet avskaffats efter hand. Moderniseringar skulle till slut ha nått även södern och därmed spänningarna mindre då det skulle bli ekonomiskt olönsamt att ha kvar slavar, som vid denna period redan börjat friges. Med tiden skulle slavarna i vilket blivit fria män och kvinnor. Kanske skulle problemet med rasismen i södern ha varit mindre om konflikten skulle har lösts med diplomatiska medel? Segrarna version var ju trots allt att syftet med kriget var att avskaffa slaveriet. De svarta blev syndabockar. Det är intressant att Ku klux klan bildades strax efter kriget. Kanske skulle svarta ha blivit mer accepterade om processen för slaveriets avskaffande varit mindre smärtsam?
Att kriget skulle handla om att Nordstaterna skulle befria slavarna i syd låter inte som ett troligt skäl för att föra ett krig. Jag tycker mig känna igen tongångarna. Den ädla, upplysta, liberala och sekulära nordsidan går ut och befriar slavarna från de rasistiska, konservativa, religiösa, sydstatarna. Jag känner igen retoriken, alltid detta ädla syfte, ett kollektiv som förtycks och som måste befrias; i detta fall svarta slavar men det kan likaväl vara arbetarklassen, palestinier eller kvinnor. Att avskaffa slaveriet var naturligtvis inte fel, men jag tror inte att det var det som var orsaken till att kriget började. Snarare blev det ett sätt för Nordsidan att rättfärdiga ett fortsatt krig mot sina egna landsmän, precis som sydsidan sökte giltiga skäl till fortsätta strida. Att föra ett krig är kostsamt på alla sätt och man måste hitta motiv för att kunna fortsätta.
Vilka var då orsakerna till kriget? Jag vet förstås ingenting om det här men det här är två tänkbara anledningar.
Patriotism. För sydsidan trohet mot den egna delstaten. För nord trohet mot konstitutionen. I ”Gods and Generals” så ställdes general Lee inför dilemmat att tjäna som general för unionens styrkor mot troheten till sin egen delstat, Virginia. För honom blev det orimligt att hamna i situationen där han var tvungen att leda trupper mot sin egen stat. Han valde därför att tacka nej till den uppgift som han blev erbjuden och kom sen att bli den legendariska ledaren för sydstatsarméerna. Och för många i syd var det säkert ett dilemma att välja mellan troheten mot sin egen stat och trohet mot unionen. Nordsidan vår å sin sida helt trogen konstitutionen och till de ideal som landet grundats på och som en gång förenat staterna, att sydstaterna skulle bryta sig ut var ett hot mot detta och något som var värt att slåss för.
Stora skillnader mellan nord och syd. Det modernare Nord hade många åsikter om förhållanden i syd som fortfarande var ekonomiskt eftersatt med en stor betoning på jordbruk som till stor del var baserat på slaveri och förespråkade en modernisering. Amerikaner är ju kända för att vara starka individualister och det gillas inte att någon ifrågasätta ens livsstil, så många i syd var inte sugna på någon påtryckt förändring utifrån. Ingen skulle tala om för dem hur de skulle leva. Många i syd ville bryta sig ur unionen för att få att slippa Nords pekpinnar. Dessa spänningar blev starkare under 1800-talet och ledde till slut fram till kriget något som säkert inte skulle vara nödvändigt utan skulle säkert ha kunnats lösa politiskt. Men när ett krig påbörjats är det svårt att få slut på det.
Hur skulle det sett ut om det inte blev något krig? Med tiden skulle slaveriet avskaffats efter hand. Moderniseringar skulle till slut ha nått även södern och därmed spänningarna mindre då det skulle bli ekonomiskt olönsamt att ha kvar slavar, som vid denna period redan börjat friges. Med tiden skulle slavarna i vilket blivit fria män och kvinnor. Kanske skulle problemet med rasismen i södern ha varit mindre om konflikten skulle har lösts med diplomatiska medel? Segrarna version var ju trots allt att syftet med kriget var att avskaffa slaveriet. De svarta blev syndabockar. Det är intressant att Ku klux klan bildades strax efter kriget. Kanske skulle svarta ha blivit mer accepterade om processen för slaveriets avskaffande varit mindre smärtsam?
måndag 29 mars 2010
Jesus de fattigas konung
Under palmsöndagen sjöng vi psalm 443 med strofen ”Jesus de fattigas konung”, och är han är verkligen de fattigas konung. I den tidiga kyrkan spreds evangeliet i romarriket, främst bland de fattiga slavarna. Budskapet om befrielse och upprättelse i Jesus Kristus berör fattiga som är i mest behov av goda nyheter. Även om kyrkan genom historien många gånger stått på de rikas sida har hjärtat för de svaga alltid funnits där, inte minst i klostren som varit centrum för barmhärtighet. Naturligtvis har de rika ett lika stort behov av evangelium men att överlämna sitt liv till Jesus kan komma att kosta dem mycket mer. Risken finns ju att de har satt sin trygghet till rikedom, som inte alltid behöver vara pengar utan likväl makt, position, intressen med mera.
När vi bekänner Jesus, de fattigas konung, som vår herre utmanas vi att ta hans exempel och bry oss om de som ingen annan bryr sig om, genom våra pengar, genom våra hem, genom våra ägodelar och genom vår tid. Det är en ständig utmaning att inte låta hjärtat bli hårt och trött på att göra det som är gott.
Som enskilda kristna har vi ett ansvar att visa barmhärtighet mot de fattiga som vi kommer i kontakt med, men Kyrkan som rörelse och som kraft i samhället har ett ännu större ansvar. Där kan vår uppgift inte bara vara att lindra symtomen utan att komma tillrätta till orsaken till fattigdomen i världen. Och kyrkan har genom historien verkligen försökt att motverka fattigdomen genom biståndsprojekt och genom att stödja statliga bistånd, skuldavskrivning, rättvisehandel med mera.
Men tyvärr har dessa insatser genom historien inte visat sig vara så effektiva då pengar har hamnat i helt fel fickor. Och även om insatserna faktiskt visat sig vara effektiva, angriper de verkligen roten till problemet? Kyrkan har ett ansvar sätta sig in i och undersöka vad det verkligen är som skapar välfärd för fattiga människor.
Jag är en enkel lekman och jag gör inte på något sätt anspråk att ha lösningen på hur kyrkan ska tackla världens fattigdom, men utifrån det som jag förstått har kyrkan accepterat en marxistisk världsbild där fattigdom skapas genom att de rika suger ut de fattigaste, detta stämmer dock inte med verkligheten. Det som verkligen skapar fattigdom är bristen på en fri marknad där människor i största möjliga mån kan handlar fritt med varandra. Och en fri marknad är just det som saknas i de fattiga länderna där det finns korrupta stater där ledarnas intresse enbart är att berika sig själva. Staterna är ovilliga att bygga upp utbildningsväsende, infrastruktur och på annat sätt underlätta för företagsamheten i länderna. Kyrkan borde även rikta kritik mot länder som har tullar som hindrar handel över gränserna vilket skulle gynna den fria marknaden
Om Jesus är de fattigas konung, låt oss då se till att vårt stöd till de fattiga blir rätt.
När vi bekänner Jesus, de fattigas konung, som vår herre utmanas vi att ta hans exempel och bry oss om de som ingen annan bryr sig om, genom våra pengar, genom våra hem, genom våra ägodelar och genom vår tid. Det är en ständig utmaning att inte låta hjärtat bli hårt och trött på att göra det som är gott.
Som enskilda kristna har vi ett ansvar att visa barmhärtighet mot de fattiga som vi kommer i kontakt med, men Kyrkan som rörelse och som kraft i samhället har ett ännu större ansvar. Där kan vår uppgift inte bara vara att lindra symtomen utan att komma tillrätta till orsaken till fattigdomen i världen. Och kyrkan har genom historien verkligen försökt att motverka fattigdomen genom biståndsprojekt och genom att stödja statliga bistånd, skuldavskrivning, rättvisehandel med mera.
Men tyvärr har dessa insatser genom historien inte visat sig vara så effektiva då pengar har hamnat i helt fel fickor. Och även om insatserna faktiskt visat sig vara effektiva, angriper de verkligen roten till problemet? Kyrkan har ett ansvar sätta sig in i och undersöka vad det verkligen är som skapar välfärd för fattiga människor.
Jag är en enkel lekman och jag gör inte på något sätt anspråk att ha lösningen på hur kyrkan ska tackla världens fattigdom, men utifrån det som jag förstått har kyrkan accepterat en marxistisk världsbild där fattigdom skapas genom att de rika suger ut de fattigaste, detta stämmer dock inte med verkligheten. Det som verkligen skapar fattigdom är bristen på en fri marknad där människor i största möjliga mån kan handlar fritt med varandra. Och en fri marknad är just det som saknas i de fattiga länderna där det finns korrupta stater där ledarnas intresse enbart är att berika sig själva. Staterna är ovilliga att bygga upp utbildningsväsende, infrastruktur och på annat sätt underlätta för företagsamheten i länderna. Kyrkan borde även rikta kritik mot länder som har tullar som hindrar handel över gränserna vilket skulle gynna den fria marknaden
Om Jesus är de fattigas konung, låt oss då se till att vårt stöd till de fattiga blir rätt.
Staten behövs för att människan är ond
”Staten behövs för att människan är ond”
Ett argument som jag har hört många gånger. Tankegången går väl ut på att eftersom människor alltid kommer att behandla varandra illa kommer det att finnas människor som faller mellan stolarna. Då kan staten komma med sin räddande hand och genom bidrag och andra insatser hjälpa de svaga människorna som är offer för kapitalism, patriarkala strukturer och allt annat ont.
Jag tror knappast att en stark stat är garanten för att skapa ett samhälle som kan motverka människans ondska. Jag tror att det är tvärtom. En stark stat hämmar människor godhet. Människor luras att tro att bara jag betalar min skatt så kommer staten att ta hand om alla tänkbara problem i samhället. Är då inte risken stor att jag slutar bry mig om människor i min närhet som behöver en hjälpande hand? ”Det är ju statens uppgift!” När sen staten misslyckas kan man bekvämt luta sig tillbaka och skylla allt politikernas inkompetens och frånsäga sig ett eget ansvar. Staten har inte bara tagit ut för höga skatter den har även tagit bort människans initiativförmåga att göra insatser för sina medmänniskor.
En annan fara med en stark stat är att alltför mycket makt och pengar samlas på en plats. Om nu människan är ond finns då inte risken finns att politiker vill frestas att utöka sin makt och på olika sätt tar sig alltför stora privilegier på medborgarnas bekostnad? Om makten dessutom är för koncentrerad till en plats kommer det att få större konsekvenser när den missbrukas. När en ”vanlig” medborgare handlar felaktig så drabbar den ett fåtal, när en statsminister handling felaktigt drabbas hela landet.
Statens sätt att hjälpa är väldigt trubbigt och man behandlar alla på ungefär samma sätt, men varje persons situation är unik och det finns många olika anledningar till att man är behov av hjälp, men stödet kommer ändå alltid att bli lika för alla personer. Inte ens den allra bästa handläggaren på ”socialen” har tillräckligt med tid eller resurser för att kunna sätta sig in i varje persons problem och ge det stöd är nödvändigt.
Jämför då hur det civila samhället. Som på ett fantastiskt sätt kan se, förstå och hjälpa på rätt sätt. En förstående vän eller familj känner personen bättre och kan hjälpa på ett mycket bättre sätt. Föreningar och kyrkor kan reagera snabbare på människors behov och behöver inte några utredningar eller möten för att hjälpa.
Men hurdan är då människan? Är hon ond eller god? Frågan om människans natur är viktigt för att förstå hur ett gott samhälle ska kunna byggas. En alltför optimistisk syn på människan gör att man människor kan få mer frihet än hon själv kan hantera. Frestelsen att missbruka makt kan bli för stor. En allt för pessimistisk syn på människan leder till för mycket kontroll och regleringar då man är tror att människan med för mycket frihet kommer att handla enbart i sina egna intressen. Jag är övertygad om att människan i sig varken är god eller ond, däremot har varje människa en potential välja på både gott och ont. Ondskan är lättare att välja då man snabbt får fördelar på andras bekostnad som egendomar och makt. Det goda har ett högre pris och kommer att kosta i prestige och bekvämlighet men skapar en varaktig lycka och bättre förhållanden för andra.
Därför tror jag att i ett samhälle måste det finnas utrymme för människor att själva välja hur de vill handla gentemot svaga medmänniskor, om detta utrymme tas av staten finns risken att människor inte lär sig att handla efter sitt samvete. Att lära sig att handla rätt är något som kräver träning. Den är kamp att ständigt gå den väg som kostar lite mer. Att möta motstånd och att brottas med sin egen natur måste därför vara en viktigt komponent i samhället. Något som främst föräldrar måste lära sina barn, naturligtvis har även andra aktörer i samhället ett ansvar som arbetsplatser, skola och kyrka.
Var och en har även rätt välja onda handlingar men dessa skadar andra människor och måste bli straffade och måste skiljas från resten av samhället så länge som de själva vägrar att ändra sitt beteende.
När vi ser en medmänniska som lider och det finns möjlighet att lindra och hjälpa har vi alla ett ansvar. Även om det kan kosta för stunden kommer även en liten god handling bidra till att vårt samhälle blir bättre. Där har vi alla ett ansvar? Vem kan du hjälpa?
Ett argument som jag har hört många gånger. Tankegången går väl ut på att eftersom människor alltid kommer att behandla varandra illa kommer det att finnas människor som faller mellan stolarna. Då kan staten komma med sin räddande hand och genom bidrag och andra insatser hjälpa de svaga människorna som är offer för kapitalism, patriarkala strukturer och allt annat ont.
Jag tror knappast att en stark stat är garanten för att skapa ett samhälle som kan motverka människans ondska. Jag tror att det är tvärtom. En stark stat hämmar människor godhet. Människor luras att tro att bara jag betalar min skatt så kommer staten att ta hand om alla tänkbara problem i samhället. Är då inte risken stor att jag slutar bry mig om människor i min närhet som behöver en hjälpande hand? ”Det är ju statens uppgift!” När sen staten misslyckas kan man bekvämt luta sig tillbaka och skylla allt politikernas inkompetens och frånsäga sig ett eget ansvar. Staten har inte bara tagit ut för höga skatter den har även tagit bort människans initiativförmåga att göra insatser för sina medmänniskor.
En annan fara med en stark stat är att alltför mycket makt och pengar samlas på en plats. Om nu människan är ond finns då inte risken finns att politiker vill frestas att utöka sin makt och på olika sätt tar sig alltför stora privilegier på medborgarnas bekostnad? Om makten dessutom är för koncentrerad till en plats kommer det att få större konsekvenser när den missbrukas. När en ”vanlig” medborgare handlar felaktig så drabbar den ett fåtal, när en statsminister handling felaktigt drabbas hela landet.
Statens sätt att hjälpa är väldigt trubbigt och man behandlar alla på ungefär samma sätt, men varje persons situation är unik och det finns många olika anledningar till att man är behov av hjälp, men stödet kommer ändå alltid att bli lika för alla personer. Inte ens den allra bästa handläggaren på ”socialen” har tillräckligt med tid eller resurser för att kunna sätta sig in i varje persons problem och ge det stöd är nödvändigt.
Jämför då hur det civila samhället. Som på ett fantastiskt sätt kan se, förstå och hjälpa på rätt sätt. En förstående vän eller familj känner personen bättre och kan hjälpa på ett mycket bättre sätt. Föreningar och kyrkor kan reagera snabbare på människors behov och behöver inte några utredningar eller möten för att hjälpa.
Men hurdan är då människan? Är hon ond eller god? Frågan om människans natur är viktigt för att förstå hur ett gott samhälle ska kunna byggas. En alltför optimistisk syn på människan gör att man människor kan få mer frihet än hon själv kan hantera. Frestelsen att missbruka makt kan bli för stor. En allt för pessimistisk syn på människan leder till för mycket kontroll och regleringar då man är tror att människan med för mycket frihet kommer att handla enbart i sina egna intressen. Jag är övertygad om att människan i sig varken är god eller ond, däremot har varje människa en potential välja på både gott och ont. Ondskan är lättare att välja då man snabbt får fördelar på andras bekostnad som egendomar och makt. Det goda har ett högre pris och kommer att kosta i prestige och bekvämlighet men skapar en varaktig lycka och bättre förhållanden för andra.
Därför tror jag att i ett samhälle måste det finnas utrymme för människor att själva välja hur de vill handla gentemot svaga medmänniskor, om detta utrymme tas av staten finns risken att människor inte lär sig att handla efter sitt samvete. Att lära sig att handla rätt är något som kräver träning. Den är kamp att ständigt gå den väg som kostar lite mer. Att möta motstånd och att brottas med sin egen natur måste därför vara en viktigt komponent i samhället. Något som främst föräldrar måste lära sina barn, naturligtvis har även andra aktörer i samhället ett ansvar som arbetsplatser, skola och kyrka.
Var och en har även rätt välja onda handlingar men dessa skadar andra människor och måste bli straffade och måste skiljas från resten av samhället så länge som de själva vägrar att ändra sitt beteende.
När vi ser en medmänniska som lider och det finns möjlighet att lindra och hjälpa har vi alla ett ansvar. Även om det kan kosta för stunden kommer även en liten god handling bidra till att vårt samhälle blir bättre. Där har vi alla ett ansvar? Vem kan du hjälpa?
tisdag 16 mars 2010
Höga språkkrav
I Danmark har man ställt högre krav för att få permanent uppehållstillstånd. Ett av dessa krav var att man ska kunna danska på en nivå som ungefär motsvarar så mycket engelska man ska kunna när man går ut nian. Det kan naturligtvis verka hårt att ställa så höga krav på människor som kommer kan komma från konflikthärdar, men är det inte mer hårdare att skicka ut människor i ett samhälle utan tillräckliga språkkunskaper?
Dansk flyktingpolitik
Dansk flyktingpolitik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)