Staten behövs för att människan är ond

”Staten behövs för att människan är ond”
Ett argument som jag har hört många gånger. Tankegången går väl ut på att eftersom människor alltid kommer att behandla varandra illa kommer det att finnas människor som faller mellan stolarna. Då kan staten komma med sin räddande hand och genom bidrag och andra insatser hjälpa de svaga människorna som är offer för kapitalism, patriarkala strukturer och allt annat ont.

Jag tror knappast att en stark stat är garanten för att skapa ett samhälle som kan motverka människans ondska. Jag tror att det är tvärtom. En stark stat hämmar människor godhet. Människor luras att tro att bara jag betalar min skatt så kommer staten att ta hand om alla tänkbara problem i samhället. Är då inte risken stor att jag slutar bry mig om människor i min närhet som behöver en hjälpande hand? ”Det är ju statens uppgift!” När sen staten misslyckas kan man bekvämt luta sig tillbaka och skylla allt politikernas inkompetens och frånsäga sig ett eget ansvar. Staten har inte bara tagit ut för höga skatter den har även tagit bort människans initiativförmåga att göra insatser för sina medmänniskor.

En annan fara med en stark stat är att alltför mycket makt och pengar samlas på en plats. Om nu människan är ond finns då inte risken finns att politiker vill frestas att utöka sin makt och på olika sätt tar sig alltför stora privilegier på medborgarnas bekostnad? Om makten dessutom är för koncentrerad till en plats kommer det att få större konsekvenser när den missbrukas. När en ”vanlig” medborgare handlar felaktig så drabbar den ett fåtal, när en statsminister handling felaktigt drabbas hela landet.

Statens sätt att hjälpa är väldigt trubbigt och man behandlar alla på ungefär samma sätt, men varje persons situation är unik och det finns många olika anledningar till att man är behov av hjälp, men stödet kommer ändå alltid att bli lika för alla personer. Inte ens den allra bästa handläggaren på ”socialen” har tillräckligt med tid eller resurser för att kunna sätta sig in i varje persons problem och ge det stöd är nödvändigt.

Jämför då hur det civila samhället. Som på ett fantastiskt sätt kan se, förstå och hjälpa på rätt sätt. En förstående vän eller familj känner personen bättre och kan hjälpa på ett mycket bättre sätt. Föreningar och kyrkor kan reagera snabbare på människors behov och behöver inte några utredningar eller möten för att hjälpa.

Men hurdan är då människan? Är hon ond eller god? Frågan om människans natur är viktigt för att förstå hur ett gott samhälle ska kunna byggas. En alltför optimistisk syn på människan gör att man människor kan få mer frihet än hon själv kan hantera. Frestelsen att missbruka makt kan bli för stor. En allt för pessimistisk syn på människan leder till för mycket kontroll och regleringar då man är tror att människan med för mycket frihet kommer att handla enbart i sina egna intressen. Jag är övertygad om att människan i sig varken är god eller ond, däremot har varje människa en potential välja på både gott och ont. Ondskan är lättare att välja då man snabbt får fördelar på andras bekostnad som egendomar och makt. Det goda har ett högre pris och kommer att kosta i prestige och bekvämlighet men skapar en varaktig lycka och bättre förhållanden för andra.

Därför tror jag att i ett samhälle måste det finnas utrymme för människor att själva välja hur de vill handla gentemot svaga medmänniskor, om detta utrymme tas av staten finns risken att människor inte lär sig att handla efter sitt samvete. Att lära sig att handla rätt är något som kräver träning. Den är kamp att ständigt gå den väg som kostar lite mer. Att möta motstånd och att brottas med sin egen natur måste därför vara en viktigt komponent i samhället. Något som främst föräldrar måste lära sina barn, naturligtvis har även andra aktörer i samhället ett ansvar som arbetsplatser, skola och kyrka.

Var och en har även rätt välja onda handlingar men dessa skadar andra människor och måste bli straffade och måste skiljas från resten av samhället så länge som de själva vägrar att ändra sitt beteende.

När vi ser en medmänniska som lider och det finns möjlighet att lindra och hjälpa har vi alla ett ansvar. Även om det kan kosta för stunden kommer även en liten god handling bidra till att vårt samhälle blir bättre. Där har vi alla ett ansvar? Vem kan du hjälpa?