Här kommer den!!!

Konservatism versus Socialism

Där satt den!!!

Jesus de fattigas konung

Under palmsöndagen sjöng vi psalm 443 med strofen ”Jesus de fattigas konung”, och är han är verkligen de fattigas konung. I den tidiga kyrkan spreds evangeliet i romarriket, främst bland de fattiga slavarna. Budskapet om befrielse och upprättelse i Jesus Kristus berör fattiga som är i mest behov av goda nyheter. Även om kyrkan genom historien många gånger stått på de rikas sida har hjärtat för de svaga alltid funnits där, inte minst i klostren som varit centrum för barmhärtighet. Naturligtvis har de rika ett lika stort behov av evangelium men att överlämna sitt liv till Jesus kan komma att kosta dem mycket mer. Risken finns ju att de har satt sin trygghet till rikedom, som inte alltid behöver vara pengar utan likväl makt, position, intressen med mera.

När vi bekänner Jesus, de fattigas konung, som vår herre utmanas vi att ta hans exempel och bry oss om de som ingen annan bryr sig om, genom våra pengar, genom våra hem, genom våra ägodelar och genom vår tid. Det är en ständig utmaning att inte låta hjärtat bli hårt och trött på att göra det som är gott.

Som enskilda kristna har vi ett ansvar att visa barmhärtighet mot de fattiga som vi kommer i kontakt med, men Kyrkan som rörelse och som kraft i samhället har ett ännu större ansvar. Där kan vår uppgift inte bara vara att lindra symtomen utan att komma tillrätta till orsaken till fattigdomen i världen. Och kyrkan har genom historien verkligen försökt att motverka fattigdomen genom biståndsprojekt och genom att stödja statliga bistånd, skuldavskrivning, rättvisehandel med mera.

Men tyvärr har dessa insatser genom historien inte visat sig vara så effektiva då pengar har hamnat i helt fel fickor. Och även om insatserna faktiskt visat sig vara effektiva, angriper de verkligen roten till problemet? Kyrkan har ett ansvar sätta sig in i och undersöka vad det verkligen är som skapar välfärd för fattiga människor.

Jag är en enkel lekman och jag gör inte på något sätt anspråk att ha lösningen på hur kyrkan ska tackla världens fattigdom, men utifrån det som jag förstått har kyrkan accepterat en marxistisk världsbild där fattigdom skapas genom att de rika suger ut de fattigaste, detta stämmer dock inte med verkligheten. Det som verkligen skapar fattigdom är bristen på en fri marknad där människor i största möjliga mån kan handlar fritt med varandra. Och en fri marknad är just det som saknas i de fattiga länderna där det finns korrupta stater där ledarnas intresse enbart är att berika sig själva. Staterna är ovilliga att bygga upp utbildningsväsende, infrastruktur och på annat sätt underlätta för företagsamheten i länderna. Kyrkan borde även rikta kritik mot länder som har tullar som hindrar handel över gränserna vilket skulle gynna den fria marknaden

Om Jesus är de fattigas konung, låt oss då se till att vårt stöd till de fattiga blir rätt.

Staten behövs för att människan är ond

”Staten behövs för att människan är ond”
Ett argument som jag har hört många gånger. Tankegången går väl ut på att eftersom människor alltid kommer att behandla varandra illa kommer det att finnas människor som faller mellan stolarna. Då kan staten komma med sin räddande hand och genom bidrag och andra insatser hjälpa de svaga människorna som är offer för kapitalism, patriarkala strukturer och allt annat ont.

Jag tror knappast att en stark stat är garanten för att skapa ett samhälle som kan motverka människans ondska. Jag tror att det är tvärtom. En stark stat hämmar människor godhet. Människor luras att tro att bara jag betalar min skatt så kommer staten att ta hand om alla tänkbara problem i samhället. Är då inte risken stor att jag slutar bry mig om människor i min närhet som behöver en hjälpande hand? ”Det är ju statens uppgift!” När sen staten misslyckas kan man bekvämt luta sig tillbaka och skylla allt politikernas inkompetens och frånsäga sig ett eget ansvar. Staten har inte bara tagit ut för höga skatter den har även tagit bort människans initiativförmåga att göra insatser för sina medmänniskor.

En annan fara med en stark stat är att alltför mycket makt och pengar samlas på en plats. Om nu människan är ond finns då inte risken finns att politiker vill frestas att utöka sin makt och på olika sätt tar sig alltför stora privilegier på medborgarnas bekostnad? Om makten dessutom är för koncentrerad till en plats kommer det att få större konsekvenser när den missbrukas. När en ”vanlig” medborgare handlar felaktig så drabbar den ett fåtal, när en statsminister handling felaktigt drabbas hela landet.

Statens sätt att hjälpa är väldigt trubbigt och man behandlar alla på ungefär samma sätt, men varje persons situation är unik och det finns många olika anledningar till att man är behov av hjälp, men stödet kommer ändå alltid att bli lika för alla personer. Inte ens den allra bästa handläggaren på ”socialen” har tillräckligt med tid eller resurser för att kunna sätta sig in i varje persons problem och ge det stöd är nödvändigt.

Jämför då hur det civila samhället. Som på ett fantastiskt sätt kan se, förstå och hjälpa på rätt sätt. En förstående vän eller familj känner personen bättre och kan hjälpa på ett mycket bättre sätt. Föreningar och kyrkor kan reagera snabbare på människors behov och behöver inte några utredningar eller möten för att hjälpa.

Men hurdan är då människan? Är hon ond eller god? Frågan om människans natur är viktigt för att förstå hur ett gott samhälle ska kunna byggas. En alltför optimistisk syn på människan gör att man människor kan få mer frihet än hon själv kan hantera. Frestelsen att missbruka makt kan bli för stor. En allt för pessimistisk syn på människan leder till för mycket kontroll och regleringar då man är tror att människan med för mycket frihet kommer att handla enbart i sina egna intressen. Jag är övertygad om att människan i sig varken är god eller ond, däremot har varje människa en potential välja på både gott och ont. Ondskan är lättare att välja då man snabbt får fördelar på andras bekostnad som egendomar och makt. Det goda har ett högre pris och kommer att kosta i prestige och bekvämlighet men skapar en varaktig lycka och bättre förhållanden för andra.

Därför tror jag att i ett samhälle måste det finnas utrymme för människor att själva välja hur de vill handla gentemot svaga medmänniskor, om detta utrymme tas av staten finns risken att människor inte lär sig att handla efter sitt samvete. Att lära sig att handla rätt är något som kräver träning. Den är kamp att ständigt gå den väg som kostar lite mer. Att möta motstånd och att brottas med sin egen natur måste därför vara en viktigt komponent i samhället. Något som främst föräldrar måste lära sina barn, naturligtvis har även andra aktörer i samhället ett ansvar som arbetsplatser, skola och kyrka.

Var och en har även rätt välja onda handlingar men dessa skadar andra människor och måste bli straffade och måste skiljas från resten av samhället så länge som de själva vägrar att ändra sitt beteende.

När vi ser en medmänniska som lider och det finns möjlighet att lindra och hjälpa har vi alla ett ansvar. Även om det kan kosta för stunden kommer även en liten god handling bidra till att vårt samhälle blir bättre. Där har vi alla ett ansvar? Vem kan du hjälpa?

Höga språkkrav

I Danmark har man ställt högre krav för att få permanent uppehållstillstånd. Ett av dessa krav var att man ska kunna danska på en nivå som ungefär motsvarar så mycket engelska man ska kunna när man går ut nian. Det kan naturligtvis verka hårt att ställa så höga krav på människor som kommer kan komma från konflikthärdar, men är det inte mer hårdare att skicka ut människor i ett samhälle utan tillräckliga språkkunskaper?

Dansk flyktingpolitik

Bidrag eller välgörenhet

Jag lyssnade på Studio ett i eftermiddags. Det handlade om hur Finland i finanskrisens spår fått många fler personer som har svårt att klara sig ekonomiskt. Människor köar för att få bröd av välvilliga människor. Finland har dragit ner inkomststödet och inte lika många kan leva av bidrag från staten. För så borde väl vara? Staten ska naturligtvis rycka in när människor inte längre fixar sin egen försörjning. De flesta svenskar tycker nog det. Men jag brottas ändå med frågan om frivilligorganisationer ändå inte gör ett bättre jobb?

För det första så riskerar man att ta den statliga hjälpen för given. Man vänjer sig vid att pengarna trillar in varje månad. Men om man istället får sitt bröd av vänliga människor blir situationen mer temporär och man det blir mer naturligt att försöka att hitta ett sätt att kunna försörja sig själv igen.

För det andra så tror jag att ett samhälle mår bra av generositet. Om man vet att staten inte tar hand alla som far illa (vilket den i och för sig inte gör) inser man att även jag har ett personligt ansvar för mina medmänniskor, men än att bara betala skatt. När jag märker att någon far illa så tänker jag inte att "här borde staten ta sitt ansvar" utan jag försöker att själv göra något. När vi hjälper våra medmänniskor oavsett om det är direkt eller genom att ställa upp med engegemang tid och pengar för en frivilligorganitation så blir vi mindre egoistisks. Vilket är något som alla mår bättre av.

För det tredje tror jag att pengarna blir använda på ett mer effektivt sätt. Omvägen genom diverse byråkratiska institutioner till den behövande är mycket dyrare än om jag ger direkt.

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2260317&BroadcastDate=&IsBlock=

Ett politskt utkast.

Jag har på senare tid funderat mycket omkring politik och vad det är som skapar ett gott samhälle. Jag har mer och mer lutat åt kristdemokrati, liberalkonservatism och neokonservatism. Här är ett ofärdigt, naivt sökande för att kunna hitta fram till hållbara poltiska ståndpunkter.

Politik måste utgå ifrån människan. Hurdan är hon? Vad är bra för människan? Hur ska ett sammanhang se ut som är anpassat för människans behov och natur? Det måste vara utgångspunkten. Det är väldigt lätt man vill skapa sig politiska ideologier där man tänkt ut det perfekta samhället som man sen vill forma. Risken är den ideologin, drömmen blir viktigare än de människor som samhället är ägnat för. Många människor har offrats för att bana väg för den nya sköna världen. Oavsett vilken -ism som sen väljer att bekänna sig till så får -ismen aldrig vara mer värdefull än människan.

Ledstjärna: Kristus

Människan är Guds avbild. Underbar och fantastiskt på många sätt. Vi äger Guds underbara kreativa förmåga att skapa och att älska. Men samtidigt är människan svag och fallen. Vi har både en tendens till att göra det som är gott men även till det som är ont. Människan har alltid ett val och ett ansvar oavsett vilken situation människan befinner sig i. Människan är en person i gemenskap. Vi trivs bäst att leva i små gemenskaper tillsammans med andra människor där familjen byggt kring äktenskapet bör stå i centrum. Utifrån det perspektivet så tilltals kristdemokrat.

Ledstjärnor: Tomas ab Aquino, Göran Hägglund, Charlie Weimers, Wilhelm Röpke

Familjen och de små gemenskaper ger dock en begränsad trygghet. Det finns alltid människor som vill utnyttja människor för sina egna egoistiska syften därför måste det finnas en stat som kan skydda människor ifrån att bli felaktigt behandlade. Det måste finnas ett rättväsende som skyddar människorna från varandra i staten men även ett försvar som skyddar staten från yttre fiender. Risken finns alltid att staten vill ta på sig ett större ansvar än vad som är befogat och staten som är tänkt att vara ett skydd ifrån övergrepp av olika slag blir själv den som begår övergrepp. Staten måste därför aldrig bli större än nödvändigt. Det är viktigt att staten och samhället förändras men det måste ske på ett genomtänkt sätt och ta hänsyn till landets historia och traditioner. Jag tilltalas av konservatismen

Ledstjärnor: Edmund Burke

En fri marknad har visat sig skapa de bästa möjligheter för männikor att ta sig ur fattigdom. Statligt inblandning i ekonomin som höga skatter är ofta förödande för den fria marknaden. Jag är marknadsliberal.

Ledstjärnor: Friedrich von Hayek

Men jag tror inte på liberalismen utopiska framtidscenarier och överdrivna betoning på individen. Jag tilltalas av liberalkonservatismen.

Ledstjärnor: Margaret Thatcher, Ronald Reagan

Många människor befinner sig inte i fria demokratiska länder. Där stater bedriver terror mot befolkningen i den fria delen av världen finns det olika sätt att förhålla sig till detta men tyvärr så visar sig många diktaturer vara seglivade och kan i slutändan ta till våld mot andra stater. Det krävs när det är nödvändigt i de fria länderna att ta till vapen och störta diktaturer och bygga upp demokratier där. Att detta har visat sig lyckats är Tyskland, Italien, Japan, Sydkorea och förhopppningsvis Irak och Afghanistan exempel på. Jag tilltalas av neokonservatismen.

Ledstjärnor: George W. Bush, Ronald Reagen.

Det jag skriver ovan består säkert av många missuppfattningar och är inte på något sätt bestämt. Det är ett trevande fram mot sanningen.